publicerad: 2021  
plog plogen plogar
plog·en
substantiv
ett jordbruks­redskap för losskärning och vändning av jord­remsor anv. för luckring av jorden, ogräsbekämpning m.m.
JFR harv, årder
plogspår; traktorplog
det behövdes två hästar för att dra plogen genom den sega marken
äv. ut­vidgat
äv. i vissa ut­tryck som an­ger någon typ av vinkel­formation (något liknande äldre hand­plogar)
vildgässplog
han har lärt sig åka skid­lift och bromsa hjälpligt i plog
belagt sedan 1407 (inventarieförteckning över tillhörigheter till Enköpings hospital (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska plogher; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.; jfr ur­sprung till plöja