publicerad: 2021  
pojke pojken pojkar
pojk·en
substantiv
[påj´ke] el. [påj`ke]
1 barn eller ung person av manligt kön
JFR gosse, grabb, 1kille
pojkrum; pojkstreck; skolpojke; tonårspojke
en liten pojke med keps; ett gäng pojkar; pojkarna lekte på skol­gården; en pojke skadades lätt i trafik­olyckan
○ spec. ung son
han har två pojkar och en flicka
○ äv. i vissa yrkes- el. lärlings­beteckningar (vanligen om yngling) något ålderdomligt
hisspojke; pinnpojke; springpojke
○ äv. om häst el. hund (sär­skilt som tilltals­ord)
så­ja, fin pojke!
belagt sedan 1455 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska poika; av fi. poika 'pojke; son'
2 var­dagligt; något ålderdomligt vanligen bestämd form sing. de sista dropparna i en flaska med alkohol
belagt sedan 1902