publicerad: 2021
praxis
bestämd form praxis äv. praxisen
prax·is·en
substantiv
●
vedertaget handlingsmönster ofta i juridiska el. mer formella sammanhang
förhandlingspraxis; rättspraxis
allmän praxis; följa etablerad praxis; ärendet har handlagts enligt gängse praxis; det är praxis att en ledare som inte förmår hålla ihop sin majoritet avgår
belagt sedan 1650;
av grek. pra´xis 'handling'; jfr ursprung till
praktisk