publicerad: 2021
prestige
prestigen
substantiv
●
(hög) grad av anseende och inflytande
prestigefylld; prestigeförlust; prestigeladdad
en välavlönad tjänst som också ger prestige
○
äv. om alltför stark önskan att få el. behålla sådant anseende
prestigebunden; prestigetänkande
det har gått prestige i ärendet; parterna måste slänga all prestige över bord och förhandla förutsättningslöst
belagt sedan 1872;
av franska prestige med samma betydelse; av lat. præsti´gium 'illusion', præsti´giæ, plur., 'gyckelspel'