publicerad: 2021
punkt
punkten punkter
punkt·en
substantiv
1
(geometrisk) figur med visst läge men utan utsträckning i någon riktning vanligen symboliserad av en liten prick
punkten C på sträckan AB; sikta på en punkt på trädet
○
äv. om mindre (avgränsat) geografiskt område
nå bergets högsta punkt
○
äv. bildligt, spec. i fråga om tidsförhållanden
○
spec. äv. om viss fråga, visst avsnitt eller dylikt
JFR
del 3
punkt nummer fyra på dagordningen; på den punkten hade hon fel; jag ska ta upp två punkter i föregående talares kritik
den springande punkten
det som är avgörandearbetstiderna var den springande punkten när facket förhandlade
sätta fingret på en öm punkt/den ömma punkten
se
finger
till punkt och pricka
in i minsta detaljde bedyrade att alla skyddsregler hade följts till punkt och pricka
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen);
fornsvenska punkter; av lat. pun´ctum 'styng; punkt; poäng', till pung´ere '(att) sticka'; jfr ursprung till
akupunktur,
interpunktion,
petits points,
pointer,
1poäng!!,
2pynt!!
2
skiljetecken i form av en liten prick (.), som främst markerar slutet av en mening men äv. tjänar som förkortningsmarkör m.m.
sätta ut punkt och komma på de rätta ställena; tre punkter kan markera en utelämnad fortsättning av en sats
○
äv. om liknande tecken i notskrift som markerar att en ton ska förlängas med hälften el. (med annan placering) spelas staccato
○
äv. bildligt i uttryck för avslutning
vi måste snart sätta punkt för diskussionen; nu pratar vi inte mer om den saken och därmed punkt
tala till punkt
tala färdigtavbryt mig inte, låt mig tala till punkt!
belagt sedan 1640
3
den minsta typografiska måttenheten om drygt en tredjedels millimeter
belagt sedan 1881
4
en hundradels procent ett mått anv. om ränteförändringar el. förändringar på börsen el. av valutor
den långa räntan steg med 3 punkter
belagt sedan 1988