publicerad: 2021
putte
putten puttar
putt·en
substantiv
putt`e 
●
vardagligt
(liten) pojke
○
i sammansättn. någon gång äv. om vuxen man
belagt sedan 1849;
barnspråksord av ljudmålande urspr.
Puttes äventyr i blåbärsskogen.
Namn på sagobok av Elsa Beskow (1901), ofta förkortat till "Putte i blåbärsskogen"
