publicerad: 2021  
raptus ingen böjning, utrum el. neutrum
rapt·us
substantiv
rap´tus el. rap`tus
mindre brukligt häftigt an­fall av viss sinnes­stämning
han fick en raptus av ilska
belagt sedan 1708; av medeltidslat. rap´tus 'sinnes­förvirring', till lat. rap´ere 'rycka till sig'; besläktat med ravin, räfst