SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 ravin ravinen raviner rav·in·en substantiv ravi´n ● djup, smal sänka med branta väggar ofta med vattenflöde på botten JFR hålväg, kanjon, 1klyfta 1 ravinbrant; bäckravin en uttorkad ravin; två skidåkare föll ner i ravinen belagt sedan 1837; av franska ravin 'grop; hålväg', av ravine 'fors; ravin'; till lat. rap´ere 'föra bort'; jfr ursprung till raptus, räfst SO Alfabetisk lista rav subst. rave subst. ravelin subst. raveparty subst. raveparty (rave) ravin subst. ravinbrant (brant) ravinbrant (ravin) ravioli subst. rayon subst. rayonull (ull) Till alla ordböcker