publicerad: 2021  
rigg riggen riggar
rigg·en
substantiv
1 an­ordningar (ovan däck på far­kost) med upp­gift att föra segel och möjlig­göra deras manövrering och skötsel; samman­fattande benämning på master, rund­hult och tackling; ofta äv. om seglen
ha hög rigg; mista riggen; riggen gick över­bord; vinden tjöt i riggen; han klättrade upp i riggen
○ sär­skilt om mast(er), rund­hult och segel an­ordnade på visst sätt
råsegelrigg; skonertrigg
hon kände igen far­tyget på den karakteristiska riggen
○ äv. om liknande an­ordningar för lastning, lossning m.m. på maskindrivna far­tyg
löpande rigg tåg­virke för manövrering av segel och rår
stående rigg (fast) tackling som stöttar master och stänger
belagt sedan 1865; av engelska rig 'ut­rustning; rigg'; trol. av nord. urspr.
2 platt­form för oljeborrtorn i havet
borrigg; oljerigg
varvet byggde riggar för offshore­verksamhet
belagt sedan ca 1970
3 var­dagligt (om­gång) kläder
byta till bästa riggen
belagt sedan 1902