publicerad: 2021  
rop ropet, plural rop, bestämd plural ropen
rop·et
substantiv
● yttrande som fram­förs med stark röst ofta bestående av en­staka ord med funktionen att på­kalla upp­märksamhet över längre av­stånd
JFR skrik, tjut
glädjerop; hejarop; jarop; jubelrop; leverop; varningsrop
ett rop (till någon) (om/på något)
ett rop (till någon) (om något)
ett rop (till någon) (på något)
ett högt rop; upp­muntrande rop från publiken; ett desperat rop på hjälp ut­ifrån sjön; hans rop ekade i hisstrumman
○ äv. om vissa djurs läte
gökens rop
○ äv. om annan signal som på­kallar upp­märksamhet eller dylikt
nödrop
enligt psykologen var självmordsförsöket ett rop på hjälp
○ ibland (mer el. mindre bildligt) med bi­betydelse av krav
ropen på en stark ledare; ropen på frihet skallade allt högre i diktaturens DDR
vara/komma i ropet vara/bli om­talad eller berömden så­dan pop­hysteri har inte skådats sedan Beatles var som mest i ropet
belagt sedan mitten av 1300-talet (Östgöta-Lagen); fornsvenska rop; till ropa