SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 rubin rubinen rubiner rub·in·en substantiv rubi´n ● en röd, hård ädelsten av mineralet korund JFR safir rubinhalsband; rubinröd rubiner framställs numera ofta syntetiskt belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie); fornsvenska robin; av medeltidslat. rubi´nus med samma betydelse, till lat. rub´ens 'röd'; jfr ursprung till rouge SO Alfabetisk lista rubbad adj. rubbing subst. rubbning subst. rubel subst. rubidium subst. rubin subst. rubinglas subst. rubinhalsband (rubin) rubinlaser (laser) rubinröd (rubin) rubinspinell (spinell) Till alla ordböcker
