SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 rustmästare rustmästaren äv. vardagligt rustmästarn, plural rustmästare, bestämd plural rustmästarna rust|mäst·ar·en substantiv rus`tmästare ● historiskt (titel för) person med högsta underbefälsgraden i armén eller flygvapnet mellan 1957 och 1972 belagt sedan 1621 (om underofficer) SO Alfabetisk lista rusthåll subst. rustibuss subst. 1rustik adj. 2rustik subst. rustkammare subst. rustmästare subst. rustning subst. rustning (rusta sig) rustningsindustri (rustning) rustningsvansinne (rustning) rusttjänst subst. Till alla ordböcker