publicerad: 2021
sed
seden seder
sed·en
substantiv
●
allmänt utbrett handlingsmönster med tradition bakom sig; inom viss grupp i samhället
dryckessed; julsed; umgängessed
seden (att+verb)
allmän sed; god publicistisk sed; ta seden dit man kommer; strida mot god sed; det hör till god sed att presentera sig när man ringer; seder och bruk; en gammal sed som dog ut på 1800-talet
○
ibland med tonvikt på moral el. gott uppträdande
i plur. el. sammansättn.
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska siþer, sedher; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. grek. (h)e´thos 'vana, bruk'; jfr ursprung till
sedlig