publicerad: 2021
bestick
besticket, plural bestick, bestämd plural besticken
be·stick·et
substantiv
1
vanligen plur.
(uppsättning) redskap att äta med dvs. kniv, gaffel och sked; äv. om redskap för uppläggning etc.
bordsbestick; silverbestick
ta fram glas, porslin och bestick
belagt sedan 1947;
av tyska Besteck med samma betydelse, eg. 'något, vari något sticks in'
2
liten uppsättning verktyg i särskilt fodral särsk. om ritverktyg såsom passare etc.
belagt sedan 1804
3
förteckning över seglade kurser och tillryggalagda distanser som används för lägesbestämning vid navigering, vanligen i form av rekonstruktion på sjökortet
bestickräkning
belagt sedan 1693;
av nederländska bestek med samma betydelse, till besteken 'begränsa; bestämma'