publicerad: 2021  
skovel skoveln skovlar
skovl·ar
substantiv
[skå´v-] el. [skåv´-]
● typ av stor, bred, rundad spade särsk. anv. för förflyttning av snö el. jord
skovelblad; skovelformad; snöskovel
en skovel (något) en skovel (med något)
○ äv. med tanke på inne­hållet, ibland som ungefärligt rymd­mått
han kastade en skovel jord på graven; tre skovlar mull
○ äv. om (ettdera av flera) blad på turbin­hjul
skovelhjul
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska skofl; gemensamt germanskt ord; till skjuva; jfr ur­sprung till skov, skyffel