publicerad: 2021  
skråma skråman skråmor
skråm·an
substantiv
skrå`ma
mindre, ytligt sår
JFR 2rispa
hon fick ett par skråmor på kinden när hon ramlade; han klarade sig undan krocken utan en skråma
belagt sedan 1517 (Stockholms stads tänkeböcker); fornsvenska skrame; besläktat med skräda