publicerad: 2021  
skräck skräcken
skräck·en
substantiv
● mycket stark rädsla ofta i viss akut situation
JFR 1fasa, fruktan 1
skräcknatt; skräckstämning
skräck (för någon/något/att+verb/sats)
skräck (för någon)
skräck (för något)
skräck (för sats)
skräck (för att+verb)
darra av skräck; leva i skräck; sprida skräck; soldaterna satte skräck i befolkningen; hon har skräck för att gå ut ensam; de kände skräcken komma krypande
○ äv. som önskad effekt i film, roman etc.
skräckfilm; skräckhistoria
○ äv. om person el. varelse som in­jagar stark rädsla
grannens tio­åring var kvarterets skräck
belagt sedan 1621; av tyska Schreck med samma betydelse, till schrecken 'bli förskräckt', urspr. 'fara upp'; jfr ur­sprung till förskräcka