publicerad: 2021  
skrinda skrindan skrindor
skrind·an
substantiv
skrin`da
● vagn med sido­stycken av spjälor av­sedd att köra hö i m.m.
höskrinda
en lövad skrinda; köra med häst och skrinda
belagt sedan ca 1635; sv. dial. skrinda; urspr. bet. 'flät­verk; korg (av kluvna kvistar)'