publicerad: 2021
skriva
skrev skrivit skriven skrivna, presens skriver
verb
skri`va 
1
nedteckna (genom att utforma) bokstäver el. andra skrivtecken; vanligen i avsikt att uttrycka visst innehåll
någon skriver (något) (med något)
någon skriver (ut något)
skriva sin signatur; skriva efter diktamen; skriva för hand; hon skrev sitt namn på kontraktet; meddelandet var skrivet med blyertspenna
○
äv.
stava
han skriver "Karl" med "K"
○
äv. med tonvikt på innehållet
hon ville inte skriva "Kära" i brevet
○
äv. i fråga om behärskning av tekniken att uttrycka sig med skrift
skrivsvårigheter
han är sex år och har just lärt sig läsa och skriva; hon kan skriva kinesiska men inte tala det
man skrev år
se
år
skriva något på någons konto
se
konto
skriva till kungs
se
kung
2
författa skriftligt alster av något slag
JFR
dikta 1
någon skriver (på) något
skriva brev; skriva dagbok; skriva en ansökan; skriva ett intyg; skriva en roman; skriva en vetenskaplig uppsats; boken är skriven på engelska; skriv en rad eller slå en signal någon gång
○
äv.
uttrycka sig skriftligen på visst sätt
hon skriver bra; skriva talspråkligt
○
äv.
komponera
skriva musik
i skrivande stund
se
stund
skriva någon något på näsan
se
näsa
belagt sedan 1346
testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)
3
avlägga skriftlig tentamen
SE
skrivning 2
någon skriver (något)
studenterna på fortsättningskursen i spanska skriver grammatiktenta i morgon
belagt sedan 1803
4
(låta) skriftligen registrera ofta utan att själv skriva något
JFR
skriva in 2
de skrev huset på sonen; lägenheten är skriven på henne
belagt sedan ca 1420
Bonaventuras Betraktelser
skrivaskrivande, skrivning
