publicerad: 2021  
skvalpa skvalpade skvalpat
verb
skval`pa
1 ibland med partikel, sär­skiltut, över vara i rörelse och där­vid ge ifrån sig kluckande och plaskande ljud om vatten och dylikt; ibland med ton­vikt på rörelsen
JFR plaska 1
något skvalpar (ut/över)
något skvalpar (ut)
något skvalpar (över)
vågorna skvalpade mot bryggan; vattnet skvalpade över i ena hörnet av fontänen
○ äv. med opersonlig konstruktion
det skvalpar
hon hade druckit så mycket kaffe att det skvalpade i magen
○ äv. bildligt
skvalpande buk­fett
belagt sedan senare hälften 1400-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska sqvalpa; av ljud­härmande urspr.
2 ofta med partikel, sär­skiltut göra ryckig rörelse så att vätska spills ut eller plaskar
JFR skvimpa 2
någon skvalpar (ut) något (någonstans) någon skvalpar (med något) (någonstans)
hon skvalpade ut röd­vin på duken; barnen skvalpade med fötterna i vattnet
belagt sedan ca 1645
skvalpaskvalpande, skvalp