publicerad: 2021  
skymning skymningen skymningar
skym·ning·en
substantiv
skym`ning
● (tid på dygnet med) gradvis av­tagande dags­ljus i sam­band med sol­nedgången
SYN. kvällning MOTSATS gryning JFR 2dunkel
skymningsljus; skymningstimme
(i/under/vid) skymningen
(i) skymningen
(under) skymningen
(vid) skymningen
de tog en promenad i skymningen
○ äv. med ton­vikt på det av­tagande ljuset
en blå skymning; den nordiska skymningen; skymningen föll sakta; skymningen sänkte sig över staden
○ äv. bildligt om negativ ut­veckling eller dylikt
kulturskymning
kura skymning sitta och vila eller lugnt sam­tala medan skymningen fallerde tände stearin­ljus, kokade te och kurade skymning
belagt sedan 1538; sv. dial. skymning, skömning; till skymma