publicerad: 2021  
skymundan ingen böjning, neutrum
skym|­und·an
substantiv
[-un`-]
med prep.i undan­skymt ställe
han satte sig i skym­undan för en stund för att för­bereda tack­talet
äv. bildligt
hon kom i skym­undan när hennes lilla­syster föddes
belagt sedan ca 1785; urspr. imperativform av skymma undan i bet. 'gå ur vägen för'