publicerad: 2021  
slicka slickade slickat
verb
slick`a
1 ofta med partikel, t.ex.av, i fara över (något) med tungan ofta i av­sikt att få i sig en liten mängd av något (halv)flytande
SE slick 2
någon/något slickar (av) något
någon slickar (av) något
något slickar (av) något
någon/något slickar någon (någonstans)
någon slickar någon (någonstans)
något slickar någon (någonstans)
hon slickade av fingret som hon doppat i sylt­burken; katten slickade snabbt i sig grädden; hunden slickade henne i an­siktet
○ äv. bildligt, ofta med bi­betydelse av njutning eller dylikt
någon/något slickar (i sig) något
någon slickar (i sig) något
något slickar (i sig) något
han slickade i sig berömmet
○ i perfekt particip äv. glansig (av hår­fett) och till synes fast­klistrad
håret låg slickat in­till huvudet
○ äv. om person med sådant hår (ibland med an­tydan om opålitlighet eller dylikt) i perfekt particip
någon är slickad
en slickad typ
slicka sig om munnen se mun
slicka sina sår se sår
belagt sedan början av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor); fornsvenska slikka; av lågtyska slicken med samma betydelse
2 lätt och snabbt stryka över någon yta
något slickar något
vågorna slickade stenarna vid stranden; molnen slickade bergens toppar; lågorna slickade trädkronorna
belagt sedan 1831
slickaslickande, slickning