publicerad: 2021  
slippa slapp sluppit, presens slipper
verb
slipp`a
1 ibland med partikel, sär­skiltifrån, undan inte behöva ut­sättas för eller ut­föra något (mer el. mindre) obehagligt
JFR undgå 1
slippande
någon slipper (ifrån/undan) någon/något
någon slipper (ifrån) någon
någon slipper (ifrån) något
någon slipper (undan) någon
någon slipper (undan) något
någon slipper undan (med något)
slippa åtal; slippa undan straff; hon tror att hon kan slippa ifrån arbetet genom att vara upp­tagen i telefon
○ äv. (med annan konstruktion) inte behöva göra något obehagligt
någon slipper (att+)verb
efter­som det regnade slapp de gå ut på rasten
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska slippa 'glida undan; und­slippa'; gemensamt germanskt ord; besläktat med slipa; jfr ur­sprung till 2släppa 1
2 ofta med partikel, sär­skiltigenom, ur, ut snabbt och nästan omärkligt förflytta sig ofta förbi något hinder; om varelse
JFR 1slinka
någon/något slipper ur/igenom (något)
någon slipper igenom (något)
någon slipper ur (något)
något slipper igenom (något)
något slipper ur (något)
någon/något slipper ut (någonstans)
någon slipper ut (någonstans)
något slipper ut (någonstans)
slippa igenom kontrollen; ett lejon hade sluppit ur sin bur
○ äv. om före­mål glida, slinta
JFR 2släppa 1
det våta glaset slapp ur handen på henne
○ äv. bildligt
nyheten slapp ut för tidigt; ur­säkta, det bara slapp ur mig
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)