publicerad: 2021  
smaska smaskade smaskat
verb
smas`ka
● ge ifrån sig ett blött ljud som liknar ljudet av plaskande
någon smaskar (på något) något smaskar
hon smaskade när hon åt välling; han smaskade på de hem­bakade kakorna; gyttjan smaskade kring stövlarna när hon gick
○ äv. med opersonlig konstruktion
det smaskar (om något)
det smaskade om stövlarna
○ ibland äv. refl.; med partikelni (smaskande) äta upp
någon smaskar (i sig något)
hon smaskade i sig god­sakerna
belagt sedan 1738; av ljud­härmande urspr.; jfr ur­sprung till smasha
smaskasmaskande, smaskning, smask