publicerad: 2021  
utreda utredde utrett, presens utreder
verb
u`treda
● äv. lös förbindelse, se reda ut under­söka och bringa klarhet i visst förhållande; särsk. i politiska och juridiska samman­hang
JFR klarlägga
utredare; snabbutreda
någon utreder någon/något/sats
någon utreder någon
någon utreder något
någon utreder sats
transaktionerna bör ut­redas av åklagare; frågan om ut­byggnad av älvarna bör ut­redas ytterligare
○ äv. med av­seende på person
mindre barn med astma­besvär bör ut­redas av barnläkare
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska utredha
utredautredande, utredning