publicerad: 2021  
solvent neutrum solvent, bestämd form och plural solventa
solv·ent
adjektiv
solven´t
● som har till­räcklig betalnings­förmåga om person el. före­tag vars till­gångar täcker skulderna
JFR solid, solvens
de fick inte lånet beviljat efter­som de inte an­sågs solventa
belagt sedan 1669; via tyska av ita. solvente med samma betydelse; till lat. sol´vere 'lösa; betala'; jfr ur­sprung till 1absolut