publicerad: 2021  
ärt ärten ärter
ärt·en
substantiv
sällan plur. typ av (klängande) ört som har (klot)runda frön i mer eller mindre platt balja särsk. om (en mängd sorter av) den odlade trädgårds­ärten (som ger den vanliga ätliga ärtan) och om grå­ärten (som an­vänds till djur­foder)
JFR ärta
ärtblomma; ärtbuske; brytärt; spritärt
ärter har odlats i åt­minstone 5 000 år
ibland äv. om fröet
efter några dygn i fuktig jord började ärten gro
äv. om andra ärt­växter i sammansättn.
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska ärt; trol. lån från fornlågtyska erit med samma betydelse
Prinsessan på ärten. Titel på saga av H.C. Andersen (1835); om en prinsessa som var så känslig att hon besvärades av en ärta som placerats under många lager av madrasser