SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 spurt spurten spurter spurt·en substantiv spurt´ ● ökning av farten mot slutet av hastighetstävling JFR rusch 1 spurta; spurtseger; spurtstark; spurtstrid; långspurt; slutspurt hon drog igång spurten för sent ○ äv. om motsvarande förmåga hos löpare etc. han har en vass spurt ○ äv. bildligt projektet är inne i spurten belagt sedan 1881; av engelska spurt med samma betydelse; trol. besläktat med 2spruta!! SO Alfabetisk lista sprödbakad adj. spröjs subst. spröjsad adj. spröt subst. spunnit (spinna) spurt subst. spurta verb spurta (spurt) spurtseger (spurt) spurtstark (spurt) spurtstrid (spurt) Till alla ordböcker