publicerad: 2021  
golv golvet, plural golv, bestämd plural golven
golv·et
substantiv
[gål`v]
● nedre begränsnings­yta i byggnad eller rum el. annat ut­rymme där man kan vistas, t.ex. for­don
JFR tak, vägg
golvbeläggning; golvläggare; dansgolv; jordgolv; källargolv; stengolv; trägolv
ett nybonat golv; ett lätt­städat golv; lägga golv; skura golvet; de blev tvungna att sova på golvet
○ äv. bildligt, spec. med ton­vikt på under­ordnad ställning
jobbarna (nere) på golvet
○ spec. äv. lägsta nivå
JFR tak
facket krävde ett golv på 100 kronor i timmen
från golv till tak längs hela väggens höjdloft­bostäderna är fem meter höga och den ena gaveln har fönster från golv till tak
gå i golvet bli ned­slageni boxningsmatch: efter bara några sekunder träffades han av en hård vänster och gick i golvet
sopa golvet med någon totalt ut­klassa någonhon sopade golvet med konkurrenten
vilja sjunka genom golvet vilja försvinnapå grund av att situationen är pinsam: han rodnade och ville sjunka genom golvet av skam
belagt sedan 1346 (testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)); bet. 'lägsta nivå' sedan 1978; 1990 i bildlig bemärkelse; fornsvenska golf; nord. ord av ovisst urspr.