publicerad: 2021  
sven svennen svenner
svenn·en
substantiv
sven´
1 ålderdomligt ung man
○ spec. (förr) pojke eller man som genom­gått första skedet av riddar­utbildning
JFR riddare 1
○ spec. äv. tjänare
belagt sedan 1000-talet (runsten, Bjälbo, Östergötland); runform suain, fornsvenska sven, svän 'gosse; ung man; tjänare; väpnare'; gemensamt germanskt ord, trol. med grundbet. 'frände'
2 ålderdomligt pojke eller man som än­nu inte haft sexuellt um­gänge
JFR mö, ungersven
svendom
belagt sedan 1575