publicerad: 2021  
synnerhet ingen böjning
synner·het
substantiv
synn`erhet
med prep.i sär­skilt hög grad
i synnerhet
an­svaret åvilade hela regeringen, i synnerhet stats­ministern
ibland med ytterligare förstärkning
hon älskar ost, i all synnerhet lagrad
belagt sedan ca 1550; efter äldre tyska in Sunderheit med samma betydelse; jfr ur­sprung till synnerlig, sönder