publicerad: 2021
förtur
förturen förturer
för|tur·en
substantiv
●
läge där någon eller något har rätt att komma i fråga före andra t.ex. till utbildningsplats el. tjänst
JFR
företräde 1
förtursrätt; syskonförtur
förtur (till något/att+verb)
förtur (till något)
förtur (till att+verb)
de fick förtur i förskolekön; ärendet behandlas med förtur
belagt sedan 1891