publicerad: 2021  
förtvivla förtvivlade förtvivlat
verb
förtvi´vla
● något hög­tidligt känna förtvivlan
någon förtvivlar (om/över något/sats)
någon förtvivlar (om något)
någon förtvivlar (om sats)
någon förtvivlar (över något)
någon förtvivlar (över sats)
de lämnades att förtvivla i ovisshet
belagt sedan 1541; av lågtyska vortwivelen med samma betydelse; se ur­sprung till tvivla
förtvivlaförtvivlande, förtvivlan
Den som inte hoppas
skall inte förtvivla. Gunnar Ekelöf, ur Färjesång (1941)