publicerad: 2021  
1tabu tabut tabun
tabu·na
substantiv
[-bu´] äv. [ta´-]
● (religiöst eller socialt motiverat) förbud mot kontakt med eller om­nämnande av något i utom­europeiska kulturer vanligen något heligt el. farligt; i vår kultur­krets i fråga om före­teelser vars om­nämnande väcker starka känslo­reaktioner (t.ex. blygsel)
tabubelägga; tabuföreställning
ett tabu (mot något/att+verb)
ett tabu (mot något)
ett tabu (mot att+verb)
homosexualitet var länge belagt med tabu
belagt sedan ca 1845; av tonga (polynesiska) tapu 'tabu; heligförklarat'
2tabu ingen böjning
adjektiv
[-bu´] äv. [ta´-]
● som man inte får befatta sig med eller om­nämna av religiösa el. sociala skäl
tabubelagd
runda ord är inte längre tabu i tv
belagt sedan 1787