publicerad: 2021  
tall tallen tallar
tall·en
substantiv
● ett träd med långa barr, gles, yvig krona och vanligen hög, ofta nästan kal stam vars grov­fibriga ved an­vänds till timmer, bräder, pappers­massa m.m.
SYN. fura JFR 1gran
tallbacke; tallskog; martall
åsen var beväxt med glesa tallar
○ äv. om när­besläktade träd
tallsläktet; bergtall; contortatall; nevadatall
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska taller; jfr no. toll 'tall'; gammalt nordiskt trädnamn av ovisst urspr.