publicerad: 2021  
duva duvan duvor
duv·an
substantiv
du`va
● typ av kuttrande fågel som har korta ben, kort hals och litet huvud och som gärna lever nära människor och är möjlig att tämja
duvhanne; brevduva; tamduva
mata duvor på torget; duvorna lever mest av frön och frukter; duvornas snabba flykt
○ ofta med ton­vikt på egenskaper som fridsamhet och kärleks­fullhet
fredsduva
de nyförlovade satt och kuttrade som två duvor; i den kristna tron symboliserar duvan Den helige Ande
○ äv. bildligt, spec. politiker som för­ordar en åter­hållsam politik
MOTSATS hök
under Vietnam­kriget hörde han till duvorna i kongressen
○ äv. som smeksamt tilltals­ord
min lilla duva
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska duva; gemensamt germanskt ord; ev. ljud­härmande