publicerad: 2021  
tillkortakommande tillkorta­kommandet tillkorta­kommanden
till·korta|­komm·and·et
substantiv
[-kårt`a-]
(svaghet eller brist som leder till) miss­lyckande
mänskliga tillkorta­kommanden; skolans tillkorta­kommanden; myndigheternas tillkorta­kommanden
belagt sedan 1928