publicerad: 2021  
tjäle tjälen
tjäl·en
substantiv
tjä`le
● (före­komst av) hård och fast skorpa av jord och is från mark­ytan och ett stycke ned­åt
tjälfri; tjälskada
meterdjup tjäle; än­nu i slutet av april hade tjälen inte gått ur jorden
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska þiäli; trol. besläktat med no. tel 'grund, botten'; jfr ur­sprung till tilja