publicerad: 2021
tupp
tuppen tuppar
tupp·en
substantiv
1
hanne av tamhöns
tuppen gol vid soluppgången; tuppen stoltserade på gården, omgiven av ett tiotal hönor
○
äv. utvidgat
hanne av hönsfågel
orrtupp; tjädertupp
○
äv. bildligt, ofta för att uttrycka aggressivitet, stolthet el. virilitet
debattörerna såg ut som stridslystna tuppar; han gick omkring som en tupp på stranden
○
äv. om (religiös) avbildning (som symbol för vaksamhet eller dylikt)
stolt som en tupp
se
stolt
(vara som) en tupp i hönsgården
(vara) ensam man bland flera kvinnormed hustru och fyra döttrar är han som en tupp i hönsgården
vara uppe med tuppen
vakna och stiga upp tidigt på morgonenhon jobbar mest effektivt på förmiddagarna och är alltid uppe med tuppen
belagt sedan 1637;
av omdiskuterat urspr.; ev. till lockropet tupp tupp eller till tupp, variant till
1topp!!, i bet. 'tofs' (efter tuppkammen)
2
tillfällig förlust av röstkontrollen så att rösten låter sprucken
pojken råkade få en tupp under uppläsningen
belagt sedan 1896;
trol. skämtsamt till
tupp 1
Jag säger dig, Petrus: tuppen skall inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.
Bibel 2000, Lukas 22:34 (Jesu förutsägelse om att Petrus kommer att svika honom)
