publicerad: 2021
tjänst
tjänsten tjänster
tjänst·en
substantiv
1
ställning i arbetslivet med välbestämda arbetsuppgifter och kvalifikationskrav, avsedd att innehas av en person särsk. om statliga och kommunala arbeten
halvtidstjänst; heltidstjänst
en fast tjänst; en ordinarie tjänst; inrätta en tjänst; tillsätta en tjänst; tillträda en tjänst
hon sökte den lediga tjänsten som rektor
vapenfri tjänst
värnpliktstjänstgöring av icke-militärt slaghan gjorde vapenfri tjänst på en förskola
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska þiänist; till
tjäna
2
utövande av arbete inom ramen för viss befattning
JFR
tjänstgöring
doktorn är inte i tjänst nu; hon reser mycket i tjänsten
○
ibland med tonvikt på den underställda funktionen som arbetstagare el. på trogen pliktuppfyllelse eller dylikt
lång och trogen tjänst; han var i tjänst hos en greve; en överste med 40 år i rikets tjänst
○
äv. bildligt i fråga om föremål, för att uttrycka användbarhet eller dylikt
den gamla vinterrocken gör fortfarande tjänst; ta tekniska hjälpmedel i sin tjänst
belagt sedan 1281
bekräftelse på prästerskapets privilegier utfärdad av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)
3
(osjälvisk) handling som är till nytta för någon annan
tjänster och gentjänster; gör mig en tjänst och lägg det här kortet på brevlådan; han har gjort sitt land ovärderliga tjänster
○
äv. om hjälp eller dylikt som erbjuds på mer formellt sätt, ibland med baktanke om ersättning eller dylikt
JFR
tjänst 1
hon erbjöd dem sina tjänster; vad kan jag stå till tjänst med?
○
spec. i vissa (numera skämtsamt) artighetsuttryck
NN, till er tjänst
○
äv. om reguljär service eller dylikt
moms på varor och tjänster; byta tjänster för att slippa skatt
○
äv. om serviceinrättning eller dylikt
i sammansättn.
belagt sedan senare hälften av 1300-talet
Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)