publicerad: 2021  
tjata tjatade tjatat
verb
tja`ta
● ständigt (och tröttande) tala om eller fram­hålla samma sak som kan vara en upp­lysning, ett krav, en förmaning etc.
SYN. traggla JFR gnata
någon tjatar (på någon) (om någon/något/att+verb/sats)
någon tjatar (på någon) (om någon)
någon tjatar (på någon) (om något)
någon tjatar (på någon) (om sats)
någon tjatar (på någon) (om att+verb)
om de bara tjatade till­räckligt länge skulle föräldrarna nog ge med sig; hon var tvungen att tjata på barnen för att få dem att lyda; han var innerligt trött på alla som tjatade om att han borde ta sig i kragen
○ äv. med tanke på en­skilt yttrande i en serie åter tala om något väl­känt som man redan flera gånger fram­hållit
nu tjatar jag, men så länge du inte gör som jag säger ...
○ äv. med betoning av resultatet refl., med partikelntill
någon tjatar (sig till något)
han tjatade sig till en ny cykel
belagt sedan 1839; sv. dial. tjata; trol. av ljud­härmande urspr.
tjatatjatande, tjat