publicerad: 2021  
trängas trängdes trängts, presens trängs
verb
träng`as
● tvingas till nära (kropps)kontakt på grund av otillräckligt ut­rymme
trängas (med några) (någonstans)
de fick stå och trängas i över­fyllda bussar; alla trängdes runt födelsedags­barnet; hela familjen fick trängas i ett rum och kök
○ äv. om före­mål och abstrakta före­teelser
runt torget trängs varu­hus och restauranger; de mot­stridiga känslor som trängdes i honom
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska þrängias
trängasträngsel