publicerad: 2021
tragedi
tragedin tragedier
trag·edi·er
substantiv
1
skådespel med allvarligt innehåll och sorgligt slut ursprungligen om högt uppsatt person
en tragedi (om någon/något/sats)
en tragedi (om någon)
en tragedi (om något)
en tragedi (om sats)
en tragedi i fem akter; den berömda antika tragedin slutar med att modern dödar sina egna barn
○
ibland med tanke på konstarten som sådan
tragedin anses ha uppstått i Aten på 400-talet f.Kr.
belagt sedan 1550;
av franska tragédie med samma betydelse; av grek. tragodi´a med samma betydelse, till trag´os 'bock' och
ode (körmedlemmarna var klädda som bockliknande satyrer)
2
mycket sorglig händelse ofta tänkt som ett ohyggligt skådespel
fisketuren slutade i tragedi; tragedi i Stockholmsförort: två familjer innebrända; den nationella tragedi som inbördeskriget innebar; valnederlaget var en personlig tragedi för partiledaren
○
äv.
sorgligt öde
en mänsklig tragedi; hela hans liv var en tragedi
belagt sedan 1640