publicerad: 2021  
triangel triangeln trianglar
tri·angl·ar
substantiv
triang´el
en plangeometrisk figur som begränsas av tre räta linjer (egentligen sträckor)
triangelformig; triangelyta
en rät­vinklig triangel; en lik­sidig triangel; vinkel­summan i en triangel är 180 grader
äv. om vissa före­mål av (ungefär) denna form
spec. ett slag­instrument med en triangel­formig stål­ram som slås an med en stål­stav
spela triangel
äv. bildligt, sär­skilt i sam­band med kärleks­förbindelse
triangeldrama; triangelförhållande
belagt sedan 1588; via tyska av lat. trian´gulum med samma betydelse, till tri- och ang´ulus 'hörn; vinkel'