publicerad: 2021  
tumma tummade tummat
verb
tumm`a
1 trycka tummen mot något, ofta för att få känsel­intryck
någon tummar på något
han satt och tummade på glaset
ibland med an­tydan om osäkerhet
han stod i dörröppningen och tummade på kepsen och verkade inte våga stiga på
äv. med ton­vikt på den nötande verkan av an­vändning i perfekt particip
något är tummat
en tummad kort­lek; en tummad pocket­bok
belagt sedan 1836; till tumme
2 ömse­sidigt fast­slå att man säkert är över­ens ibland bekräftat genom tryckning av (högerhändernas) tummar mot var­andra
någon tummar på något/att+verb/sats med någon
någon tummar på något med någon
någon tummar på sats med någon
någon tummar på att+verb med någon
några tummar på något/att+verb/sats
några tummar på något
några tummar på sats
några tummar på att+verb
de tummade på att de all­tid skulle hjälpa var­andra
belagt sedan 1850
3 göra mindre in­skränkningar i eller undan­tag från något
någon tummar på något
tumma inte på tryggheten!; vissa krafter ville tumma på yttrande­friheten
belagt sedan 1837
4 mest historiskt mäta upp (virke) i tum
någon tummar (något)
belagt sedan 1886
tummatummande, tumning