publicerad: 2021  
upphov upp­hovet
upp|­hov·et
substantiv
upp`hov
● något som för­orsakar eller ut­gör första steget i någons eller någots till­komst, fram­växt eller ut­veckling
JFR ursprung
upphovet (till någon/något)
upphovet (till någon)
upphovet (till något)
deras tätatät gav upp­hov till en son
○ äv. med av­seende på (händelse)förlopp etc.
ut­talandet gav upp­hov till en livlig debatt; ett ämne som kan ge upp­hov till allergiska reaktioner
○ spec. i juridiska samman­hang i sammansättn. som hän­för sig till skapandet av litterärt el. konstnärligt alster eller dylikt
upphovsperson; upphovsrätt; upphovsskydd
○ ibland äv. om person
många såg NN som upp­hovet till allt ont
någons dagars upp­hov någons förälder/föräldrarhans dagars upp­hov var två jord­nära konstnärer
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska uphof; besläktat med fornsvenska hävia up 'lyfta upp; börja'