publicerad: 2021  
uppriktig upp­riktigt upp­riktiga
upp|­rikt·ig
adjektiv
upp`riktig
som låter sitt handlande (sär­skilt sina yttranden) svara mot sina egentliga (innersta) känslor och över­tygelser
uppriktig (mot någon)
en upp­riktig vän; Vad tycker du egentligen om henne? Var upp­riktig nu!
ofta om handling eller dylikt
upp­riktig tacksamhet; upp­riktig förtvivlan
spec. om (kritiskt) yttrande; ibland något förskönande
ett upp­riktigt svar; tala upp­riktigt med var­andra (adverbial); upp­riktigt sagt så struntar jag i vad hon tycker (adverbial)
belagt sedan 1558; av lågtyska uprichtich 'på­litlig; ärlig', urspr. 'upp­rätt'; jfr ur­sprung till riktig, upprätt