publicerad: 2021
uppställa
uppställde uppställt, presens uppställer
verb
1
ofta lös förbindelse, jfr
ställa upp
placera på ordnat eller överskådligt sätt och vanligen i mer el. mindre upprätt ställning; mest för visning eller dylikt
någon uppställer något
i foajén är en byst uppställd; skärmarna är uppställda i rader
○
äv. i fråga om anordning av text eller dylikt
en elegant uppställd matsedel
○
ofta bildligt
uppställa en teori
belagt sedan 1541
2
placera (fordon eller dylikt) på skyddat sätt för senare användning
någon uppställer något (någonstans)
under vintern har han sin motorcykel uppställd i garaget
belagt sedan 1943