SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 uteliggare uteliggaren, plural uteliggare, bestämd plural uteliggarna ute|ligg·ar·en substantiv u`teliggare ● hemlös person som sover utomhus under primitiva förhållanden el. på järnvägsstation, i trappuppgång etc. parkbänkarna hade tagits i anspråk av uteliggare belagt sedan 1662 SO Alfabetisk lista utegångsförbud subst. utekatt subst. utekväll subst. utelag subst. uteliggande adj. uteliggare subst. uteliv subst. uteliv (ute) utelämna verb utelöpande adj. utemöbel subst. Till alla ordböcker